Fakta om IVF

Missfall är vanligt bland alla som försöker få ett barn, både på naturlig väg och genom en fertilitetsbehandling. Av alla graviditeter som är konstaterade, avstannar ungefär 20 %. Det sker oftast i ett tidigt stadium, dvs före graviditetsvecka 12.

Det finns många olika anledningar till att det blir missfall, men den absolut vanligaste är att fostret har ett kromosomalt fel som innebär att det inte är livskraftigt. Kroppen väljer då själv att avbryta graviditeten.

Känslorna

Det kan vara en känslomässigt smärtsam tid att genomgå ett missfall för alla berörda personer och många känner behov av att få prata om det i sin omgivning eller med någon utomstående. På till exempel barnmorskemottagningar och gynekologkliniker finns hjälp att få i form av samtalsstöd. Det kan kännas skönt att veta att i de allra flesta fall är missfall inget som man själv kan påverka, det sker ändå.

För de som har svårigheter att bli gravida på egen hand, och har genomgått en IVF-behandling kan naturligtvis ett missfall ibland vara en ännu större besvikelse. Viktigt är ändå att försöka tänka på att även om det inte gick hela vägen, så har man fått bevis på att många delar ändå har fungerat på vägen mot målet. Exempel på detta är äggens utveckling i äggstockarna, spermiernas förmåga att befrukta ägget, den tidiga utvecklingen av embryot, implantationen och även viss utveckling efter det. Många IVF-kliniker erbjuder, som en del av behandlingen, samtal med en terapeut som har stor erfarenhet av att prata med personer som genomgår fertilitetsbehandlingar och som drabbas av missfall.

Starta ny behandling

Efter att ett missfall skett bör det gå en normal menstruationscykel innan nästa behandling påbörjas, vilket innebär en normal mens mellan missfallsblödningen och start av stimulering. Det kan kännas jobbigt att vänta, men det är viktigt för att kunna veta att slemhinnan inuti livmodern inte är irriterad. Mensblödningen visar också att hormonnivåerna gått tillbaka till det normala efter graviditeten.

Den nya behandlingen planeras på samma sätt som tidigare tillsammans med den ansvariga IVF-läkaren. Om det efter behandlingen blir ett positivt graviditetstest bokas en tid för ett tidigt ultraljud, som görs av läkaren omkring graviditetsvecka 7. Då mäts fostrets storlek och man kan se om det finns en hjärtaktivitet. Om allt ser ut som det ska vid denna ultraljudskontroll har risken för missfall sjunkit avsevärt, från omkring 20 % till 5 %.

IVF (även kallat provrörsbefruktning) är en metod för att hjälpa de par som har svårigheter att bli gravida på egen hand. Det går ut på att kvinnan genomgår en hormonstimulering för att ett antal ägg ska mogna i äggstockarna som sedan kan tas ut och befruktas i ett IVF-lab. Efter odling några dagar sätts ett befruktat ägg tillbaka till livmodern.

Åldersgränser

För att kunna genomgå en IVF-behandling behöver kvinnan ha de förutsättningar som krävs för att den ansvariga läkaren bedömer att en behandling har god chans att lyckas. Chanserna varierar från individ till individ, beroende på ett flertal faktorer. En faktor som spelar en stor roll, gällande chansen att kunna lyckas med en behandling, är kvinnans ålder. Fertiliteten försämras med åldern, och efter att kvinnan är 35 år sjunker den markant. Detta beror på att antalet äggceller i äggstockarna sjunker samtidigt som kvaliteten på äggen också blir sämre ju äldre kvinnan är.

IVF utförs av reproduktionsmedicinska centra på sjukhus, eller på privata IVF-kliniker. Behandlingen kan antingen bekostas av landstinget, ifall kriterierna är uppfyllda, eller så betalar patienten själv sin behandling, vilket kallas för privatfinansierad behandling. Beroende på vilken klinik som är aktuell, råder olika åldersgränser. Inom landstingen finns ofta en åldersgräns där kvinnan ska vara under 39 år och mannen under 55 år för att få genomgå behandling. Inom den privata vården där patienten bekostar behandlingen själv brukar det finnas en övre gräns på omkring 43 år.

Mannens ålder

Det finns studier som visar att mannens stigande ålder kan innebära en ökad risk för vissa sjukdomar hos det kommande barnet. Inom landstingen är ofta den övre gränsen satt till 55 år för mannen, medan det brukar vara något högre gräns hos privatklinikerna.

Behandling utomlands

I vissa fall väljer patienter att åka utomlands för att genomgå IVF-behandling. Olika länder har olika regler gällande åldersgränser. Viktigt att veta ifall man är intresserad av detta är att medicinkostnader i dessa fall inte omfattas av högkostnadsskyddet i Sverige. Utöver det tillkommer naturligtvis kostnaderna för resor och uppehälle.

Frysa obefruktade ägg

Många kvinnor och män väljer att skaffa barn senare i livet nu jämfört med tidigare. I många fall beror det på att man vill hinna med bland annat karriär och resande innan man bildar familj. Ofta kan det också bero på att man inte har en partner som man vill ha barn tillsammans med, vilket gör att tiden går.

Ett sätt för kvinnor att bevara fertiliteten, eller i alla fall öka sina chanser och förlänga sin fertila period, är att frysa in sina obefruktade ägg. Ju yngre kvinnan är när hon gör detta, desto bättre kvalitet har de infrysta äggen. Detta ökar chansen att äggen ska kunna ge upphov till ett barn i framtiden ifall det inte går på naturlig väg.

IVF

Att genomgå en IVF-behandling (som också kallas provrörsbefruktning) innebär att kvinnans ägg tas ut från äggstockarna och befruktas med mannens spermier utanför kroppen. Detta sker i ett laboratorium på en IVF-klinik. IVF-behandlingen planeras tillsammans med en IVF-läkare och under behandlingens gång följer läkaren äggens utveckling i äggstockarna tills att de är redo att plockas ut genom en nål via slidväggen.

Embryon

Äggen följer med äggblåsans vätska genom en tunn slang till ett rör. Röret tas om hand av embryologerna som arbetar i IVF-labbet, som letar upp äggen i vätskan under mikroskop och för över dem till skålar med näringslösning.

Äggen befruktas samma dag med mannens spermier. Dagen efter ser man på äggen ifall befruktningen lyckats eller inte. De ägg som blivit befruktade kallas nu embryon, och dessa odlas 2-5 dagar innan återföring till livmodern sker. Under dessa dagar följer embryologerna embryonas utveckling, bland annat med avseende på vid vilken tidpunkt deras celler delar sig, samt hur cellerna ser ut. När det är dags för återföring väljs det embryo ut som visar sig ha bäst kvalitet enligt bedömningen.

Frysta embryon

Tidigare var det vanligt att fler än ett embryo återfördes till livmodern. Detta resulterade ofta i tvilling- eller trillinggraviditeter, vilket innebar stora risker för både barnen och mamman. Sedan flera år tillbaka återförs endast ett embryo, och enbart i undantagsfall två embryon, vilket har sänkt frekvensen av flerbördsgraviditeter avsevärt. En viktig anledning till att detta varit möjligt är att möjligheten att frysa in embryon blivit mycket bättre genom nya frystekniker. Detta möjliggör att de embryon som inte kan återföras, kan sparas istället för eventuell återföring i framtiden.

Om det på återföringsdagen exempelvis finns tre embryon som har hög kvalitet, återförs ett embryo till livmodern, och två kan frysas in. Frystekniken innebär att embryona får ligga i en speciell fryslösning som gör att risken för bildande av kristaller inuti embryots celler minskar. Därefter fryses de i flytande kväve (-196 grader C).

Om den färska behandlingen inte lyckas, eller om paret vill göra en syskonbehandling kan de frysta embryona användas. Den nya behandlingen blir då inte lika omfattande eftersom embryon redan finns.

Upptiningen sker samma dag som återföringen ska ske. Det kan vara påfrestande för embryon att frysas och tinas men ungefär 9 av 10 embryon överlever denna procedur. Chansen att bli gravid efter återföring av ett embryo som är fryst dag 5-6 ligger ungefär på samma nivå som återföring av ett färskt embryo.

Behandling

IVF är en behandling som finns till för att hjälpa par som inte blir gravida på egen hand. Ibland kan orsaker hittas som kan förklara infertiliteten hos paret, men lika ofta som man hittar orsaker hos mannen respektive hos kvinnan, hittar man ingen orsak över huvud taget. Detta brukar kallas oförklarlig infertilitet.

På grund av att det finns många olika orsaker till att man behöver genomgå IVF, är också chansen att lyckas mycket beroende på individen. Två individer ska få många små delar av behandlingen att stämma och fungera för att nå målet, bland annat utveckling av ägg och spermier, befruktning, implantation och själva graviditeten.

För vissa par lyckas det på första försöket, ca 30-35 % blir gravida per embryoåterföring, men det är bra att vara beredd på att det kan behövas några försök innan det går vägen. Kvaliteten på ägg kan variera mellan olika cykler, och spermierna kan också ha olika kvalitet från gång till gång.

Åldern

Den faktor som påverkar chansen vid IVF som mest är kvinnans ålder. Chansen att bli gravid med IVF beror på kvinnas ålder och minskar gradvis efter cirka 36 års ålder. Om kvinnan är under 36 år lyckas 2 av 3 par att inom ramen för tre behandlingar få ett barn.

Efter 43 års ålder är det ovanligt att IVF-behandlingar lyckas. Detta beror på att antalet ägg sjunker samt att kvaliteten på äggen också försämras med åren.

Ägg, spermier, embryon

Anlagen till ägg finns i kvinnans äggstockar redan vid födseln. Vid puberteten finns ungefär 400 000 anlag kvar och under den fertila perioden lossar ca 400 ägg totalt – ett ägg per månad blir moget och redo att genomgå befruktning. Mannens spermier däremot nybildas hela tiden. Det tar ungefär två månader för en spermie att bli fullt utvecklad.

Ägget och spermien bidrar med lika stor del DNA var till det embryo som ska bildas. Kvaliteten hos båda könscellerna är avgörande för att IVF-behandlingen ska lyckas. I vissa fall då spermierna har svårt att ta sig framåt av egen kraft, eller är få till antalet, kan en spermie injiceras in i ägget.

Embryologerna i IVF-laboratoriet arbetar för att ägg, spermier och embryon ska ha en så optimal miljö som möjligt för att ge paret bästa möjligheten att lyckas med behandlingen och få ett barn. De följer embryots utveckling genom att studera det i mikroskop, för att kunna bedöma vilket embryo som ska återföras till livmodern. I vissa fall finns det flera embryon med god kvalitet och då kan dessa frysas ner i flytande kväve, för att sedan tinas upp ifall behandlingen behöver upprepas.