Fertilitetsbehandling regler
Behandlingar
Det finns flera olika typer av fertilitetsbehandlingar. Ibland kan ett par som har svårt att bli gravida på egen hand bli hjälpta av att kvinnan genomgår en lättare hormonstimulering, då det kanske bara är ägglossningen som behöver hjälp på traven. I andra fall kan det behövas mer omfattande behandlingar, t ex IVF-behandling. Vid IVF (provrörsbefruktning) plockas äggen ut från äggstockarna och befruktas med spermier utanför kroppen, i ett IVF-laboratorium.
En annan typ av fertilitetsbehandling är insemination. Då förs spermier in i livmodern med hjälp av en tunn slang, i samband med att kvinnan ska ha sin ägglossning. Denna behandling är vanlig för de samkönade kvinnliga par och ensamstående kvinnor som har en barnönskan, och då utförs behandlingen med donerade spermier.
Regler
Fertilitetsbehandlingar kan bekostas på olika vis, antingen betalar patienten privat för hela behandlingen, eller så får patienten en remiss till en klinik som har avtal med landstinget.
Beroende på hur behandlingen finansieras och i vilket landsting som behandlingen utförs så kan det förekomma olika regler. Åldersgränser för patienterna har alla kliniker i Sverige, dessa varierar beroende på om det är landstinget som står för kostnaden eller om patienten betalar själv.
De flesta landsting i Sverige erbjuder upp till tre IVF-behandlingar, ifall paret inte har ett gemensamt barn sedan tidigare. Detsamma gäller också för inseminationsbehandlingar med donerade spermier, för exempelvis ensamstående kvinnor, samkönade kvinnliga par eller heterosexuella par där mannen saknar egna spermier.
Inom landstingen finns det ofta en åldersgräns för kvinnan, att hon inte ska ha fyllt 40 år då behandlingen startas. För mannen/partnern ligger gränsen på max 55 år. Det förekommer också ibland regler gällande exempelvis gränser för BMI, samt hur länge man ska ha varit sammanboende och skrivna på samma adress innan behandling startas.
Ett annat viktigt krav som behandlande läkare har ansvar för att utreda är ifall patienten/patientparet kan visa att det finns goda grunder för att barnet ska få en trygg uppväxtmiljö. Detta gäller alla typer av behandlingar, vare sig de är bekostade privat eller via landstinget.
När behandlingen sker med donerade könsceller finns det dessutom lagliga krav på att en psykosocial bedömning ska göras av patienten/patientparet av en beteendevetare. Då diskuteras frågor gällande bland annat det faktum att det i Sverige endast är tillåtet med öppen identitet på donatorerna, vilket innebär att det är viktigt att barnet tidigt får veta att det kommit till genom en donationsbehandling.
Vissa patienter väljer av olika anledningar att åka till andra länder för att göra behandlingar. Det kan exempelvis vara då man passerat åldersgränserna som gäller i Sverige eller då man vill genomgå en typ av behandling som enligt lagen inte får utföras av svenska kliniker, t ex behandling genom surrogatmödraskap.
För att ta reda på vad som gäller på den ort där du bor, är det lättast att hitta information på de olika klinikernas hemsidor. Och om du inte hittar det du söker, så tveka inte att ringa kliniken och fråga. Det är alltid bra att ta reda på vilka regler som gäller då det faktiskt varierar mellan olika kliniker och mellan olika landsting.