Ofrivillig barnlöshet
Vad är ofrivillig barnlöshet? Ett par klassas som drabbade av ofrivillig barnlöshet, eller primär infertilitet, enligt WHO-definitionen, när de försökt få barn utan att lyckas under 24 månader. Denna term används oftast om par som inte har några barn sen tidigare. Har paret redan ett barn talar man istället om sekundär infertilitet. Man kan även tala om sekundär infertilitet i de fall där kvinnan varit gravid men gjort abort eller fått missfall, men i de allra flesta fall räknar man enbart födda barn. Den sekundära infertiliteten är vanligast, omkring 4 – 10 % av alla infertila har drabbats av denna typ av infertilitet medan 3,6 – 6,6 % lider av ofrivillig barnlöshet eller primär infertilitet.
I praktiken brukar man rekommendera att boka tid på en fertilitetsklinik efter ett år ifall graviditeten uteblir, eftersom de flesta uppnår graviditet under det första året. En mindre andel av paren, där det inte finns något hinder för graviditet kommer att behöva lite längre tid.
Behandling
De flesta som drabbats av ofrivillig barnlöshet kan få barn genom någon typ av fertilitetsbehandling, efter ett eller flera försök. Det kan vara bra att vara beredd på att det inte fungerar första gången utan att det kan krävas ett antal behandlingar. För de ofrivilligt barnlösa som inte lyckas få ett barn genom behandling, finns det fler vägar att gå, exempelvis genom adoption.
Det finns flera olika typer av behandlingar. Innan det är dags att planera får patienten/paret genomgå en fertilitetsutredning då en läkare ser över förutsättningarna för att kunna få barn. Man undersöker eventuella tidigare sjukdomar, missbruk eller användande av läkemedel. Ibland räcker det med enbart en förändrad livsstil för att råda bot på infertiliteten.
Ibland kan nästa steg vara stimulering av äggstockarna med läkemedel som exempelvis Letrozol, som kan framkalla en ägglossning hos kvinnor som har exempelvis oregelbundna menstruationscykler.
I de fall då kvinnan har en normal menscykel, och även i de fall då ägglossningen stimuleras med läkemedel, kan insemination vara aktuellt. Detta innebär att mannens, eller en donators spermier förs in i livmodern för att befrukta ett ägg som sedan kan fästa in i livmoderväggen.
Det finns också möjligheten att genomgå IVF eller in vitro fertilisering, som i dagligt tal kallas provrörsbefruktning. Detta är en mer omfattande process och som generellt ger lyckade resultat i mellan 30 till 45 % av alla fallen.
Vad du kan göra själv innan du söker behandling?
Det finns en del att göra själv om du är drabbad av ofrivillig barnlöshet. Skulle en graviditet dra ut på tiden så se över era kostvanor, röker du så sluta med det, minska på alkoholen och kaffet. Är du överviktig eller underviktig kan även det påverka chanserna. Om det fortfarande inte fungerar så finns det hjälp att få genom att som första steg kontakta en gynekologklinik eller ett reproduktionsmedicinskt centrum på ett sjukhus för att påbörja en fertilitetsutredning. Läkaren kan då även ge råd om olika behandlingstyper.