Hur går det till?
Kvinnan som planerar att bära barnet genomgår en hormonstimulering, vilket får ett antal ägg i äggstockarna att mogna. Målet är att fler ägg ska mogna jämfört med en normal ägglossning då bara ett ägg utvecklas. IVF-läkaren tar ut dessa ägg genom att punktera äggblåsorna med hjälp av vaginalt ultraljud. Äggen tas omhand av embryologerna i IVF-laboratoriet, som senare också sammanför äggen med spermier.
Antingen simmar spermierna själva och den första som når fram fäster till ägget (konventionell IVF) eller så injiceras spermien in i ägget (ICSI, intracytoplasmatisk spermieinjektion). När äggcellen har befruktats och delat sig så kallas det embryo. Embryot förs efter några dagar in i livmodern, vilket kallas embryoåterföring eller embryo transfer (ET). När embryot är 5-6 dagar, fäster det till livmoderväggen, vilket kallas implantation. Efter omkring tre veckor kan ett graviditetstest tas, som visar om behandlingen lyckats eller inte.
Första provrörsbarnet
IVF har funnits sedan 1978 då det första provrörsbarnet i världen föddes i England efter ett långt forskningsarbete av Sir Bob Edwards. Bob Edwards belönades senare med Nobelpriset i fysiologi och medicin för sitt pionjärarbete. Proceduren betraktades först dock med viss skepsis, men har idag blivit den viktigaste infertilitetsbehandlingen och mer än 3% av alla barn i Sverige föds efter behandling med IVF.
Början och fortsättning i Sverige
I Sverige föddes det första IVF barnet 1982 vid Sahlgrenska sjukhuset och behandlingen blev mer allmänt använd i Sverige från början av 90-talet. I början var det mycket långa köer för IVF och regionerna i Sverige erbjöd olika många (1-3) IVF-försök och hade även olikheter i åldersgräns hos kvinnan vid offentligt finansierad IVF. Vanligt är att den övre åldersgränsen för kvinnan att genomgå landstingsfinansierad IVF ligger på 39 år. För mannen brukar den gränsen vara 55 år.
IVF idag
I dagsläget finns många kliniker som erbjuder IVF och andra typer av behandlingar i Sverige och många av dessa är privata. Fertilitetsklinikerna inom regionerna erbjuder samma goda vård som privata, men har ibland längre väntetider jämfört med privata kliniker. Väntetiderna varierar dock mellan de olika regionerna och även beroende på vilken typ av behandling det gäller. Donationsbehandlingar har ofta längre väntetider.
Varm välkommen att kontakta våra kliniker om du har frågor!
