admsys

Tidigare har behandling med IVF (provrörsbefruktning) varit förenat med hög risk för tvillingar och trillingar. Men sedan slutet av 1990-talet började resultaten gällande födda barn efter behandling med IVF förändras på ett positivt sätt. Andelen födda tvillingar och trillingar sjönk, och andelen födslar med bara ett barn ökade. Detta berodde på att metoden för att frysa ner embryon utvecklades till det bättre, vilket gjorde det möjligt för IVF-kliniker att ”spara” patienternas embryon i ett fryst tillstånd. Så istället för att återföra ett flertal embryon, så kunde man välja ut ETT att återföra. De övriga kunde frysas ner för att användas för framtida försök ifall det skulle bli aktuellt för patienterna.

Att återföra endast ett embryo kallas singel embryo transfer (SET) och det blev snabbt en vedertagen metod i Sverige då Socialstyrelsen införde riktlinjer om detta 2003.

Flerbördsgraviditeter innebär risker för både mamman och barnen, bland annat kan barnen födas för tidigt och det finns en ökad risk för havandeskapsförgiftning. Genom att bara återföra ett embryo, och frysa ner övriga embryon, kan således riskerna minskas och dessutom får paret chans att göra återföring med frysta/tinade embryon vid ett senare tillfälle och slippa genomgå en hormonstimulering igen.

Hur blir tvillingar till?

Enäggstvillingar uppstår genom att ett embryo delar sig till två och enäggstvillingar kommer från ett enda befruktat ägg. Enäggstvillingar har alltid samma kön. Enäggstvillinggraviditet sker spontant och går inte att påverka. Vid IVF är det något vanligare med enäggstvillingar jämfört med vid spontan graviditet.

I vissa fall väljer man erbjuda paret återföring av två embryon, och ansvariga läkare har då bedömt att risken för tvillinggraviditet är liten.  Vid tvillinggraviditet efter återföring av två embryon blir det oftast (men inte alltid) tvåäggstvillingar.

Både enäggs- och tvåäggstvillingar innebär ökade risker både för mamman och barnen.

Ungefär 1,5 % av alla förlossningar som sker är med tvillingar. Och vid IVF ligger nivån högre, ungefär på 3 % (i Sverige).

Att genomgå IVF är för de flesta en speciell tid och många upplever det som en berg-och-dalbana. Det kan vara påfrestande både känslosamt och fysiskt för båda parter och man brottas kanske med många frågeställningar gällande livet i stort men även gällande behandlingen i sig.

Det är många som väljer att inte berätta för sin omgivning om sina IVF-försök för att slippa känna press från andra, medan det för vissa är helt naturligt att berätta om det. Oavsett hur man väljer att göra så ska man göra det som känns bäst för en själv.

När det gäller IVF och även andra typer av fertilitetsbehandlingar så är det mycket som ska stämma för att behandlingen ska lyckas, och många gånger gör det också det glädjande nog. Två personers likheter och olikheter ska stämma överens för att möjligheten ska skapas för en ny människa att bildas.

När man sätter igång med sin behandling är det bra om man är beredd på att det kanske inte fungerar direkt. Det kan komma att behövas ett antal försök innan man når målet.

Resultat

En IVF-läkare planerar behandlingen så att den ska kunna utföras på ett så optimalt sätt som möjligt. Detta sker utifrån all information från fertilitetsutredningens analyser och resultat, samt läkarens kunskaper och erfarenheter. Utifrån detta görs en plan, tillsammans med paret, för hormonstimulering, ägguttag, befruktning, odling och återföring av embryon.

För de par som genomgår en embryoåterföring blir ungefär en tredjedel gravida på första försöket. Den här siffran är dock mycket beroende av kvinnans ålder. Om ett par genomgått tre embryoåterföringar får ungefär 70 % av dem ett barn. Det är därför väldigt viktigt att se varje behandling som ett delförsök i en serie av behandlingar.

Det finns även metoder för att sortera fram embryon med hög kvalitet, exempelvis genom blastocystodling (även kallat långtidsodling). En förutsättning för att kunna göra långtidsodling är att det finns möjlighet att skapa flera embryon vid varje stimulering. Vanligen krävs minst fem befruktade ägg för att välja denna metod. Vid långtidsodling kan chansen att få ett barn vara upp emot 50 % vid ett embryoåterförande.

Vissa saker kan variera mellan behandlingarna. Exempelvis, läkaren kan behöva justera hormondoserna till andra behandlingen för att resultaten ska kunna förbättras, efter att man sett hur första stimuleringen utvecklade sig. Kvalitet hos ägg och spermier kan också variera mellan cykler, vilket också gör att chansen att lyckas kan vara variera mellan olika behandlingar.

IVF är en metod för att hjälpa de som inte kan bli gravida på egen hand, och den utförs på ett antal kliniker i landet, både privata och på sjukhus. På sjukhusen och vissa privatkliniker som har avtal med landstinget kan patienter som uppfyller landstingets kriterier få upp till tre behandlingar utan kostnad. Man betalar bara vanlig patientavgift vid besöken.

För att få boka tid för IVF behöver paret genomgå en fertilitetsutredning innan, där en läkare utreder om det finns någon orsak till infertiliteten. Det är när denna utredning är klar, då läkare och patienter går igenom alla testresultat och analyssvar, man kan börja diskutera möjliga vägar att gå för att få hjälp. IVF kan då vara en metod som kan öka chansen att lyckas.

Väntetider

När paret bestämt sig för att det är IVF som man vill genomgå kan de antingen att få en remiss till ett reproduktionsmedicinskt centra på ett sjukhus, ifall de uppfyller de kriterier som finns, eller välja att betala privat för behandlingen. Inom landstingen är det ibland väntetider, men det ser väldigt olika ut från region till region, samtidigt som det varierar kraftigt i olika perioder. Vanligtvis får man komma på ett första planeringsmöte med läkare inom någon månad, och efter det är väntetiden mellan 3-12 månader för att starta själva behandlingen, beroende på var i Sverige man bor.

I de flesta landsting kan man, genom att åberopa vårdgarantin, söka sig till andra delar av landet ifall hemortens landsting inte kan uppfylla vårdgarantin. Vårdgarantin i detta fall innebär att man ska få träffa en IVF-läkare inom 3 månader och sedan påbörja sin behandling inom 3 månader efter det.

Privat finansiering

Privata kliniker har kortare väntetider på grund av att de inte har samma patienttryck som sjukhusen. Vanligtvis får man träffa en läkare inom några veckor och planera sin behandling. Därefter brukar det inte vara så mycket mer väntetid än att vänta in kvinnans menstruationscykel för att kunna påbörja hormonstimuleringen.

Det finns olika orsaker till att patienter väljer att betala privat för sin behandling, och det är inte enbart på grund av att väntetiden ofta är kortare. I en del fall finns inget annat val ifall man beslutat sig för att genomgå IVF. Det kan vara så att de kriterier som landstingen satt upp för landstingsfinansierad behandling inte uppfylls, avseende exempelvis åldern. Privatkliniker har oftast en högre åldersgräns. Det kan också vara så att man har gemensamma barn sen tidigare, vilket också medför att behandling via landstinget inte är möjligt.

IVF med donerade spermier

Från och med 1 januari 2019 är det tillåtet för privata kliniker att utföra IVF med donerade könsceller (ägg och spermier). Detta har tidigare i Sverige bara varit tillåtet på universitetssjukhusen, och väntetiden har varit längre än för vanlig IVF eftersom tillgången på donerade spermier och ägg är begränsad.

Missfall är vanligt bland alla som försöker få ett barn, både på naturlig väg och genom en fertilitetsbehandling. Av alla graviditeter som är konstaterade, avstannar ungefär 20 %. Det sker oftast i ett tidigt stadium, dvs före graviditetsvecka 12.

Det finns många olika anledningar till att det blir missfall, men den absolut vanligaste är att fostret har ett kromosomalt fel som innebär att det inte är livskraftigt. Kroppen väljer då själv att avbryta graviditeten.

Känslorna

Det kan vara en känslomässigt smärtsam tid att genomgå ett missfall för alla berörda personer och många känner behov av att få prata om det i sin omgivning eller med någon utomstående. På till exempel barnmorskemottagningar och gynekologkliniker finns hjälp att få i form av samtalsstöd. Det kan kännas skönt att veta att i de allra flesta fall är missfall inget som man själv kan påverka, det sker ändå.

För de som har svårigheter att bli gravida på egen hand, och har genomgått en IVF-behandling kan naturligtvis ett missfall ibland vara en ännu större besvikelse. Viktigt är ändå att försöka tänka på att även om det inte gick hela vägen, så har man fått bevis på att många delar ändå har fungerat på vägen mot målet. Exempel på detta är äggens utveckling i äggstockarna, spermiernas förmåga att befrukta ägget, den tidiga utvecklingen av embryot, implantationen och även viss utveckling efter det. Många IVF-kliniker erbjuder, som en del av behandlingen, samtal med en terapeut som har stor erfarenhet av att prata med personer som genomgår fertilitetsbehandlingar och som drabbas av missfall.

Starta ny behandling

Efter att ett missfall skett bör det gå en normal menstruationscykel innan nästa behandling påbörjas, vilket innebär en normal mens mellan missfallsblödningen och start av stimulering. Det kan kännas jobbigt att vänta, men det är viktigt för att kunna veta att slemhinnan inuti livmodern inte är irriterad. Mensblödningen visar också att hormonnivåerna gått tillbaka till det normala efter graviditeten.

Den nya behandlingen planeras på samma sätt som tidigare tillsammans med den ansvariga IVF-läkaren. Om det efter behandlingen blir ett positivt graviditetstest bokas en tid för ett tidigt ultraljud, som görs av läkaren omkring graviditetsvecka 7. Då mäts fostrets storlek och man kan se om det finns en hjärtaktivitet. Om allt ser ut som det ska vid denna ultraljudskontroll har risken för missfall sjunkit avsevärt, från omkring 20 % till 5 %.

IVF (även kallat provrörsbefruktning) är en metod för att hjälpa de par som har svårigheter att bli gravida på egen hand. Det går ut på att kvinnan genomgår en hormonstimulering för att ett antal ägg ska mogna i äggstockarna som sedan kan tas ut och befruktas i ett IVF-lab. Efter odling några dagar sätts ett befruktat ägg tillbaka till livmodern.

Åldersgränser

För att kunna genomgå en IVF-behandling behöver kvinnan ha de förutsättningar som krävs för att den ansvariga läkaren bedömer att en behandling har god chans att lyckas. Chanserna varierar från individ till individ, beroende på ett flertal faktorer. En faktor som spelar en stor roll, gällande chansen att kunna lyckas med en behandling, är kvinnans ålder. Fertiliteten försämras med åldern, och efter att kvinnan är 35 år sjunker den markant. Detta beror på att antalet äggceller i äggstockarna sjunker samtidigt som kvaliteten på äggen också blir sämre ju äldre kvinnan är.

IVF utförs av reproduktionsmedicinska centra på sjukhus, eller på privata IVF-kliniker. Behandlingen kan antingen bekostas av landstinget, ifall kriterierna är uppfyllda, eller så betalar patienten själv sin behandling, vilket kallas för privatfinansierad behandling. Beroende på vilken klinik som är aktuell, råder olika åldersgränser. Inom landstingen finns ofta en åldersgräns där kvinnan ska vara under 39 år och mannen under 55 år för att få genomgå behandling. Inom den privata vården där patienten bekostar behandlingen själv brukar det finnas en övre gräns på omkring 43 år.

Mannens ålder

Det finns studier som visar att mannens stigande ålder kan innebära en ökad risk för vissa sjukdomar hos det kommande barnet. Inom landstingen är ofta den övre gränsen satt till 55 år för mannen, medan det brukar vara något högre gräns hos privatklinikerna.

Behandling utomlands

I vissa fall väljer patienter att åka utomlands för att genomgå IVF-behandling. Olika länder har olika regler gällande åldersgränser. Viktigt att veta ifall man är intresserad av detta är att medicinkostnader i dessa fall inte omfattas av högkostnadsskyddet i Sverige. Utöver det tillkommer naturligtvis kostnaderna för resor och uppehälle.

Frysa obefruktade ägg

Många kvinnor och män väljer att skaffa barn senare i livet nu jämfört med tidigare. I många fall beror det på att man vill hinna med bland annat karriär och resande innan man bildar familj. Ofta kan det också bero på att man inte har en partner som man vill ha barn tillsammans med, vilket gör att tiden går.

Ett sätt för kvinnor att bevara fertiliteten, eller i alla fall öka sina chanser och förlänga sin fertila period, är att frysa in sina obefruktade ägg. Ju yngre kvinnan är när hon gör detta, desto bättre kvalitet har de infrysta äggen. Detta ökar chansen att äggen ska kunna ge upphov till ett barn i framtiden ifall det inte går på naturlig väg.

IVF

Att genomgå en IVF-behandling (som också kallas provrörsbefruktning) innebär att kvinnans ägg tas ut från äggstockarna och befruktas med mannens spermier utanför kroppen. Detta sker i ett laboratorium på en IVF-klinik. IVF-behandlingen planeras tillsammans med en IVF-läkare och under behandlingens gång följer läkaren äggens utveckling i äggstockarna tills att de är redo att plockas ut genom en nål via slidväggen.

Embryon

Äggen följer med äggblåsans vätska genom en tunn slang till ett rör. Röret tas om hand av embryologerna som arbetar i IVF-labbet, som letar upp äggen i vätskan under mikroskop och för över dem till skålar med näringslösning.

Äggen befruktas samma dag med mannens spermier. Dagen efter ser man på äggen ifall befruktningen lyckats eller inte. De ägg som blivit befruktade kallas nu embryon, och dessa odlas 2-5 dagar innan återföring till livmodern sker. Under dessa dagar följer embryologerna embryonas utveckling, bland annat med avseende på vid vilken tidpunkt deras celler delar sig, samt hur cellerna ser ut. När det är dags för återföring väljs det embryo ut som visar sig ha bäst kvalitet enligt bedömningen.

Frysta embryon

Tidigare var det vanligt att fler än ett embryo återfördes till livmodern. Detta resulterade ofta i tvilling- eller trillinggraviditeter, vilket innebar stora risker för både barnen och mamman. Sedan flera år tillbaka återförs endast ett embryo, och enbart i undantagsfall två embryon, vilket har sänkt frekvensen av flerbördsgraviditeter avsevärt. En viktig anledning till att detta varit möjligt är att möjligheten att frysa in embryon blivit mycket bättre genom nya frystekniker. Detta möjliggör att de embryon som inte kan återföras, kan sparas istället för eventuell återföring i framtiden.

Om det på återföringsdagen exempelvis finns tre embryon som har hög kvalitet, återförs ett embryo till livmodern, och två kan frysas in. Frystekniken innebär att embryona får ligga i en speciell fryslösning som gör att risken för bildande av kristaller inuti embryots celler minskar. Därefter fryses de i flytande kväve (-196 grader C).

Om den färska behandlingen inte lyckas, eller om paret vill göra en syskonbehandling kan de frysta embryona användas. Den nya behandlingen blir då inte lika omfattande eftersom embryon redan finns.

Upptiningen sker samma dag som återföringen ska ske. Det kan vara påfrestande för embryon att frysas och tinas men ungefär 9 av 10 embryon överlever denna procedur. Chansen att bli gravid efter återföring av ett embryo som är fryst dag 5-6 ligger ungefär på samma nivå som återföring av ett färskt embryo.